by watterson
Tuesday, October 31, 2006
Sunday, October 29, 2006
thinking of you
lying all alone and restless
unable to lose this image
sleepless, unable to focus on
anything but your surrender
tugging a rhythm to the vision that’s in my head
tugging a beat to the sight of you lying
so delighted with a new understanding
something about a little evil that makes that
unmistakable noise i was hearing
unmistakable sound that i know so well
spent and sighing with a look in your eye
spent and sighing with a look on your face like
sweet revelation sweet surrendering
sweet revelation sweet
thinking of you, thinking of you, thinking
by a perfect circle
unable to lose this image
sleepless, unable to focus on
anything but your surrender
tugging a rhythm to the vision that’s in my head
tugging a beat to the sight of you lying
so delighted with a new understanding
something about a little evil that makes that
unmistakable noise i was hearing
unmistakable sound that i know so well
spent and sighing with a look in your eye
spent and sighing with a look on your face like
sweet revelation sweet surrendering
sweet revelation sweet
thinking of you, thinking of you, thinking
by a perfect circle
Friday, October 27, 2006
freedom
he drank wine all night of the
28th, and he kept thinking of her:
the way she walked and talked and loved
the way she told him things that seemed true
but were not, and he knew the color of each
of her dresses
and her shoes-he knew the stock and curve of
each heel
as well as the leg shaped by it.
and she was out again and when he came home,and
she'd come back with that special stink again,
and she did
she came in at 3 a.m in the morning
filthy like a dung eating swine
and
he took out a butchers knife
and she screamed
backing into the rooming house wall
still pretty somehow
in spite of love's reek
and he finished the glass of wine.
that yellow dress
his favorite
and she screamed again.
and he took up the knife
and unhooked his belt
and tore away the cloth before her
and cut off his balls.
and carried them in his hands
like apricots
and flushed them down the
toilet bowl
and she kept screaming
as the room became red
GOD O GOD!
WHAT HAVE YOU DONE?
and he sat there holding 3 towels
between his legs
no caring now whether she left or
stayed
wore yellow or green or
anything at all.
and one hand holding and one hand
lifting he poured
another wine
by bukowski
28th, and he kept thinking of her:
the way she walked and talked and loved
the way she told him things that seemed true
but were not, and he knew the color of each
of her dresses
and her shoes-he knew the stock and curve of
each heel
as well as the leg shaped by it.
and she was out again and when he came home,and
she'd come back with that special stink again,
and she did
she came in at 3 a.m in the morning
filthy like a dung eating swine
and
he took out a butchers knife
and she screamed
backing into the rooming house wall
still pretty somehow
in spite of love's reek
and he finished the glass of wine.
that yellow dress
his favorite
and she screamed again.
and he took up the knife
and unhooked his belt
and tore away the cloth before her
and cut off his balls.
and carried them in his hands
like apricots
and flushed them down the
toilet bowl
and she kept screaming
as the room became red
GOD O GOD!
WHAT HAVE YOU DONE?
and he sat there holding 3 towels
between his legs
no caring now whether she left or
stayed
wore yellow or green or
anything at all.
and one hand holding and one hand
lifting he poured
another wine
by bukowski
Tuesday, October 24, 2006
Monday, October 23, 2006
make no sound
he’s fine, don’t make no sound, he’s fine
she’s fine, but been around, she’s fine
said to her there’s beauty
but all she sees is pain
he’s fine, don’t be unkind, he’s fine
she’s fine but wasting time
said to her there’s beauty
but all she sees is pain
he’s fine, don’t give no sign, he’s fine
she’s fine, she’s fine, she is fine
said to her there’s beauty
but all she sees is pain
said to her there’s beauty in your eyes
in your eyes, in your eyes, in your eyes
by gomez
she’s fine, but been around, she’s fine
said to her there’s beauty
but all she sees is pain
he’s fine, don’t be unkind, he’s fine
she’s fine but wasting time
said to her there’s beauty
but all she sees is pain
he’s fine, don’t give no sign, he’s fine
she’s fine, she’s fine, she is fine
said to her there’s beauty
but all she sees is pain
said to her there’s beauty in your eyes
in your eyes, in your eyes, in your eyes
by gomez
Sunday, October 22, 2006
do you believe?
mera brännvin
mera brännvin i glasen,
mera glas på vårt bord,
mera bord på kalasen,
mer kalas på vår jord.
mera jordar med måne,
mera månar i mars,
mera marscher till skåne,
mera skåne – gudbevars.
snapsvisa
mera glas på vårt bord,
mera bord på kalasen,
mer kalas på vår jord.
mera jordar med måne,
mera månar i mars,
mera marscher till skåne,
mera skåne – gudbevars.
snapsvisa
Saturday, October 21, 2006
absint
- men har ni då verkligen ingen aktning för er konst?
- för min? varför skulle jag ha mer aktning för min än för andras.
- och ni som spelat de mest djupsinniga roller; ni har ju spelat shakespeare? ni har spelat hamlet? har ni verkligen aldrig varit skakad i ert innersta då ni sagt fram den djupa monologen »att vara eller icke vara»?
- vad menar ni med djupa?
- djupsinniga, djuptänkta!
- förklara er! är det så djupt att säga så här: 'skall jag ta livet av mig eller inte? jag skulle bra gärna göra det, om jag visste vad som skulle komma efter döden, och det skulle alla andra också göra, men nu vet vi inte det, och därför så törs vi inte ta livet av oss.' var det nu så djupsinnigt?
- nej, inte så...
- nå! ni har helt säkert tänkt på att beröva er livet någon gång? inte sant!
- jo, det har väl alla människor!
- nå, varför gjorde ni inte det? därför att ni som hamlet inte tordes på grund av er ovisshet om det som skulle komma. nå var ni så djupsinnig då?
- nej, det förstås!
- nå, det är sålunda en helt enkel banalitet. det är med ett ord - hur kallas det gustaf?
- det är gammalt! svarades från klockfodralet där man tycktes ha väntat på replik.
- nå, det är gammalt! men hade författaren kommit med något antagligt projekt för ett kommande livs utseende, då hade det varit nytt!
- är allt nytt så utmärkt? frågade rehnhjelm mycket modfälld över de nya saker han fått höra.
- det nya har åtminstone en förtjänst - och det är just att det är nytt! försök att tänka era tankar själv och ni skall alltid finna er ny. vill ni tro att jag visste vad ni skulle tala med mig om innan ni trädde inom dörren och att jag vet vad ni härnäst skall fråga mig då vi komma i närheten av shakespeare.
- ni är en underlig människa; jag måste erkänna att ni har rätt i vad ni säger, oaktat jag ej gillar det.
- nå, vad tycker ni om antonii liktal vid cæsars bår? är det inte mästerligt?
- det var just vad jag ämnade fråga er! det är alldeles som om ni skulle kunna läsa mina tankar!
- nå det sade jag ju er nyss. och är det så konstigt då alla människor tänka eller rättare säga detsamma. nå vad finner ni för djupt i det?
- det kan jag inte säga med ord...
- nå men tycker ni inte att det är en ganska vanlig form för ett ironiskt yttrande? man säger tvärtemot vad man menar, och vässer man på uddarna så skall ingen underlåta att sticka sig på dem. nå men har ni läst något skönare än julias och romeos dialog efter bröllopsnatten?
- ack det där stället där han säger att han tror det var näktergalen då det är lärkan.
- vilket annat ställe skulle jag mena, då hela världen menar det. nå, det är ju en enstaka mycket begagnad poetisk bild som effekten vilar på, och tror ni att shakespeare's storhet vilar på poetiska bilder?
- varför skall ni smula sönder allting för mig, varför skall ni taga bort alla mina stöd?
- jag kastar bort era käppar för att ni skall lära er gå - själv!
by strindberg - röda rummet
- för min? varför skulle jag ha mer aktning för min än för andras.
- och ni som spelat de mest djupsinniga roller; ni har ju spelat shakespeare? ni har spelat hamlet? har ni verkligen aldrig varit skakad i ert innersta då ni sagt fram den djupa monologen »att vara eller icke vara»?
- vad menar ni med djupa?
- djupsinniga, djuptänkta!
- förklara er! är det så djupt att säga så här: 'skall jag ta livet av mig eller inte? jag skulle bra gärna göra det, om jag visste vad som skulle komma efter döden, och det skulle alla andra också göra, men nu vet vi inte det, och därför så törs vi inte ta livet av oss.' var det nu så djupsinnigt?
- nej, inte så...
- nå! ni har helt säkert tänkt på att beröva er livet någon gång? inte sant!
- jo, det har väl alla människor!
- nå, varför gjorde ni inte det? därför att ni som hamlet inte tordes på grund av er ovisshet om det som skulle komma. nå var ni så djupsinnig då?
- nej, det förstås!
- nå, det är sålunda en helt enkel banalitet. det är med ett ord - hur kallas det gustaf?
- det är gammalt! svarades från klockfodralet där man tycktes ha väntat på replik.
- nå, det är gammalt! men hade författaren kommit med något antagligt projekt för ett kommande livs utseende, då hade det varit nytt!
- är allt nytt så utmärkt? frågade rehnhjelm mycket modfälld över de nya saker han fått höra.
- det nya har åtminstone en förtjänst - och det är just att det är nytt! försök att tänka era tankar själv och ni skall alltid finna er ny. vill ni tro att jag visste vad ni skulle tala med mig om innan ni trädde inom dörren och att jag vet vad ni härnäst skall fråga mig då vi komma i närheten av shakespeare.
- ni är en underlig människa; jag måste erkänna att ni har rätt i vad ni säger, oaktat jag ej gillar det.
- nå, vad tycker ni om antonii liktal vid cæsars bår? är det inte mästerligt?
- det var just vad jag ämnade fråga er! det är alldeles som om ni skulle kunna läsa mina tankar!
- nå det sade jag ju er nyss. och är det så konstigt då alla människor tänka eller rättare säga detsamma. nå vad finner ni för djupt i det?
- det kan jag inte säga med ord...
- nå men tycker ni inte att det är en ganska vanlig form för ett ironiskt yttrande? man säger tvärtemot vad man menar, och vässer man på uddarna så skall ingen underlåta att sticka sig på dem. nå men har ni läst något skönare än julias och romeos dialog efter bröllopsnatten?
- ack det där stället där han säger att han tror det var näktergalen då det är lärkan.
- vilket annat ställe skulle jag mena, då hela världen menar det. nå, det är ju en enstaka mycket begagnad poetisk bild som effekten vilar på, och tror ni att shakespeare's storhet vilar på poetiska bilder?
- varför skall ni smula sönder allting för mig, varför skall ni taga bort alla mina stöd?
- jag kastar bort era käppar för att ni skall lära er gå - själv!
by strindberg - röda rummet
Thursday, October 19, 2006
selon l'humeur
reste une minute encore
il faudra bien un jour
parler de cet ennui
qui nous pousse à l'erreur
pour se faire des remords
ajustés à nos corps
portés sans aucun goût
et qui selon l'humeur
sans pudeur nous implore
à genoux
d'être toujours des leurs
à l'heure où on en perdait le goût
by valérie leulliot
il faudra bien un jour
parler de cet ennui
qui nous pousse à l'erreur
pour se faire des remords
ajustés à nos corps
portés sans aucun goût
et qui selon l'humeur
sans pudeur nous implore
à genoux
d'être toujours des leurs
à l'heure où on en perdait le goût
by valérie leulliot
Monday, October 16, 2006
korova milkbar
it had been a wonderful evening and what i needed now to give it the perfect ending was a bit of the old ludwig van.
music starts
then, brothers, it came. o bliss, bliss and heaven, oh it was gorgeousness and gorgeosity made flesh. the trombones crunched redgold under my bed, and behind my gulliver the trumpets three-wise, silver-flamed and there by the door the timps rolling through my guts and out again, crunched like candy thunder. it was like a bird of rarest spun heaven metal or like silvery wine flowing in a space ship, gravity all nonsense now. as i slooshied, i knew such lovely pictures. there were veeks and ptitsas laying on the ground screaming for mercy and i was smecking all over my rot and grinding my boot into their tortured litsos and there were naked devotchkas ripped and creeching against walls and i plunging like a shlaga into them.
by burgess - adapted by kubrick - a clockwork orange
music starts
then, brothers, it came. o bliss, bliss and heaven, oh it was gorgeousness and gorgeosity made flesh. the trombones crunched redgold under my bed, and behind my gulliver the trumpets three-wise, silver-flamed and there by the door the timps rolling through my guts and out again, crunched like candy thunder. it was like a bird of rarest spun heaven metal or like silvery wine flowing in a space ship, gravity all nonsense now. as i slooshied, i knew such lovely pictures. there were veeks and ptitsas laying on the ground screaming for mercy and i was smecking all over my rot and grinding my boot into their tortured litsos and there were naked devotchkas ripped and creeching against walls and i plunging like a shlaga into them.
by burgess - adapted by kubrick - a clockwork orange
Saturday, October 14, 2006
Wednesday, October 11, 2006
an die freude
o freunde, nicht diese töne!
sondern lasst uns angenehmere anstimmen
und freudenvollere!
freude schöner götterfunken,
tochter aus elysium,
wir betreten feuertrunken,
himmlische dein heiligtum!
deine zauber binden wieder,
was die mode streng geteilt;
alle menschen werden brüder,
wo dein sanfter flügel weilt.:|
wem der große wurf gelungen,
eines freundes freund zu sein,
wer ein holdes weib errungen,
mische seinen jubel ein!
ja, wer auch nur eine seele
sein nennt auf dem erdenrund!
und wer's nie gekonnt, der stehle
weinend sich aus diesem bund.
freude trinken alle wesen
an den brüsten der natur;
alle guten, alle bösen
folgen ihrer rosenspur
küsse gab sie uns und reben,
einen freund, geprüft im tod;
wollust ward dem wurm gegeben,
und der cherub steht vor gott!
froh, wie seine sonnen fliegen
durch des himmels prächt'gen plan,
laufet, brüder, eure bahn,
freudig, wie ein held zum siegen.
freude schöner götterfunken,
tochter aus elysium,
wir betreten feuertrunken,
himmlische dein heiligtum!
|:deine zauber binden wieder,
was die mode streng geteilt;
alle menschen werden brüder,
wo dein sanfter flügel weilt.:|
seid umschlungen, millionen
diesen kuss der ganzen welt!
brüder! über'm sternenzelt
muss ein lieber vater wohnen
ihr stürzt nieder, millionen?
ahnest du den schöpfer, welt?
such' ihn über'm sternenzelt!
über sternen muss er wohnen.
by schiller - slightly changed by beethoven
sondern lasst uns angenehmere anstimmen
und freudenvollere!
freude schöner götterfunken,
tochter aus elysium,
wir betreten feuertrunken,
himmlische dein heiligtum!
deine zauber binden wieder,
was die mode streng geteilt;
alle menschen werden brüder,
wo dein sanfter flügel weilt.:|
wem der große wurf gelungen,
eines freundes freund zu sein,
wer ein holdes weib errungen,
mische seinen jubel ein!
ja, wer auch nur eine seele
sein nennt auf dem erdenrund!
und wer's nie gekonnt, der stehle
weinend sich aus diesem bund.
freude trinken alle wesen
an den brüsten der natur;
alle guten, alle bösen
folgen ihrer rosenspur
küsse gab sie uns und reben,
einen freund, geprüft im tod;
wollust ward dem wurm gegeben,
und der cherub steht vor gott!
froh, wie seine sonnen fliegen
durch des himmels prächt'gen plan,
laufet, brüder, eure bahn,
freudig, wie ein held zum siegen.
freude schöner götterfunken,
tochter aus elysium,
wir betreten feuertrunken,
himmlische dein heiligtum!
|:deine zauber binden wieder,
was die mode streng geteilt;
alle menschen werden brüder,
wo dein sanfter flügel weilt.:|
seid umschlungen, millionen
diesen kuss der ganzen welt!
brüder! über'm sternenzelt
muss ein lieber vater wohnen
ihr stürzt nieder, millionen?
ahnest du den schöpfer, welt?
such' ihn über'm sternenzelt!
über sternen muss er wohnen.
by schiller - slightly changed by beethoven
Saturday, October 07, 2006
Thursday, October 05, 2006
adioses
oh adioses a una tierra y otra tierra,
a cada boca y a cada tristeza,
a la luna insolente, las semanas
que enrollaron los días y desaparecieron,
adiós a esta y a aquella voz teñida
de amaranto, y adiós
a la cama y al plato de costumbre,
al sitio vesperal de los adioses,
a la silla casada con el mismo crepúsculo,
al camino que hicieron mis zapatos.
me difundí, no hay duda,
me cambié de existencias,
cambié de piel, de lámpara, de odios,
tuve que hacerlo
no por ley ni capricho,
sino que por cadena:
me encadenó cada nuevo camino,
le tomé gusto a tierra a toda tierra.
y pronto dije adiós, recién llegado,
con la ternura aún recién partida,
como si el pan se abriera y de repente
huyera todo el mundo de la mesa.
así me fui de todos los idiomas,
repetí los adioses como una puerta vieja,
cambié de cine, de razón, de tumba,
me fui de todas las partes a otra parte,
seguí siendo y siguiendo
medio desmantelado en la alegría,
nupcial en la tristeza,
sin saber nunca cómo ni cuándo
listo para volver, mas no se vuelve.
se sabe que el que vuelve no se fue,
y así la vida anduve y desanduve
mudándome de traje y de planeta,
acostumbrándome a la compañía,
a la gran muchedumbre del destierro
bajo la soledad de las campanas.
by neruda
a cada boca y a cada tristeza,
a la luna insolente, las semanas
que enrollaron los días y desaparecieron,
adiós a esta y a aquella voz teñida
de amaranto, y adiós
a la cama y al plato de costumbre,
al sitio vesperal de los adioses,
a la silla casada con el mismo crepúsculo,
al camino que hicieron mis zapatos.
me difundí, no hay duda,
me cambié de existencias,
cambié de piel, de lámpara, de odios,
tuve que hacerlo
no por ley ni capricho,
sino que por cadena:
me encadenó cada nuevo camino,
le tomé gusto a tierra a toda tierra.
y pronto dije adiós, recién llegado,
con la ternura aún recién partida,
como si el pan se abriera y de repente
huyera todo el mundo de la mesa.
así me fui de todos los idiomas,
repetí los adioses como una puerta vieja,
cambié de cine, de razón, de tumba,
me fui de todas las partes a otra parte,
seguí siendo y siguiendo
medio desmantelado en la alegría,
nupcial en la tristeza,
sin saber nunca cómo ni cuándo
listo para volver, mas no se vuelve.
se sabe que el que vuelve no se fue,
y así la vida anduve y desanduve
mudándome de traje y de planeta,
acostumbrándome a la compañía,
a la gran muchedumbre del destierro
bajo la soledad de las campanas.
by neruda
Wednesday, October 04, 2006
Monday, October 02, 2006
Sunday, October 01, 2006
get miles
i love this island but this island's killing me
sitting here in silence, man i don't get no peace
the waves upon my shore take me away piece by piece
gonna leave everything i know gonna head out towards the sea
jump off this island gonna head out towards the sea
i love this city man but this city's killing me
sitting here in all this noise man i don't get no peace
the cars below my street take me away piece by piece
gonna leave everything i know gonna head out towards the sea
gonna leave this city man, gonna head out towards the sea
get miles away, get miles
i love this planet but this planet's killin' me
sitting here in all this grass man i don't get no weed
the sweat comin' from my pores take me away piece by piece
gonna leave everything i know gonna head to the galaxy
gonna leave this planet man, gonna head to the galaxy
get miles away, get miles
by gomez
sitting here in silence, man i don't get no peace
the waves upon my shore take me away piece by piece
gonna leave everything i know gonna head out towards the sea
jump off this island gonna head out towards the sea
i love this city man but this city's killing me
sitting here in all this noise man i don't get no peace
the cars below my street take me away piece by piece
gonna leave everything i know gonna head out towards the sea
gonna leave this city man, gonna head out towards the sea
get miles away, get miles
i love this planet but this planet's killin' me
sitting here in all this grass man i don't get no weed
the sweat comin' from my pores take me away piece by piece
gonna leave everything i know gonna head to the galaxy
gonna leave this planet man, gonna head to the galaxy
get miles away, get miles
by gomez
Subscribe to:
Posts (Atom)